Älska mig för precis den jag är

Jag lär hela tiden känna nya delar av mig själv.

Det är en del av min resa just nu, en resa kring att förstå mig själv och vem jag är i grunden.

Som liten växte jag upp i ett hem med väldigt lite närvaro och fysiskt kontakt.

Mina föräldrar fanns alltid där men de var inte känslomässigt tillgängliga.

Nu som då var jag en högkänslig individ. Jag fick ofta känna att jag var fel, för mycket och att jag inte passade in i min familj. Jag kände mig som familjens svarta får.

När jag som barn kände så stängde jag av och blev rebell istället. Om ingen lyssnar på mig så fanns det ingen anledning till att jag skulle lyssna tillbaka.

När vuxenvärlden inte fanns på det sätt som jag behövde så klev andevärlden in.

Jag har tydliga minnen av att jag leds av tre änglar när jag var liten.

De tog mig iväg på äventyr, nästan allting ut till naturen som fanns bakom huset. Där öppnade en äng upp sig och bakom den fanns en ravin med en å där jag öslakde att leka.

Där fanns alla elementen närvarande och det var där som jag fann närvaro och ro. Där var hem för mig.

När jag växte upp kände jag mig ofta otroligt ensam och isolerad.

Jag började söka, söka efter svar förståelse.

Jag började tidigt att meditera. Jag längtade efter att se det fördolda det som jag hade svaga minnen av att ha sett som liten.

Vid ett tillfälle under djup meditation på mitt flickrum kommer en stor svart varelse fram till min sida. Hen säger I mitt huvud, om du väljer att se kommer du att få se Allt.

Jag minns att jag blev rädd och valde att inte se Allt. Jag stängde ner, men längtan fanns kvar i mitt bröst.

Jag minns när jag under gymnasiet hittar en kristall affär för första gången. Jag känner att jag hittat hem. Så många energier och så mycket kärlek. Jag blir som fast med detsamma. Jag känner att vi på så många plan är ett.

I början av mina 20 tal gick jag en kurs i Kristallhealing som verkligen förändrade min värld. Jag lär mig att öpnna upp och jag lär mig att kommunicera med kristallerna. En ny magisk värld vaknar inom mig.

Det tar mig sedan många år att processa detta.

Livet tar mig ut på olika resor. Men i grunden är jag samma.

Idag kan jag känna att de som jag inte fick som liten flicka i form av närvaro påverkar mig starkt.

Min inre flicka har hela tiden legat gömd inuti mig, liksom hennes sår.

Hon har aldrig blivit älskad på djupet. Och hon gråter förtvivlat fortfarande.

Jag tar henne I min famn och vaggar henne till sömns. Jag omsluter henne med så mycket kärlek jag kan.

Jag tar henne ner till Gudinna och Moder Jord. Jag låter hennes sår läkas där. Sorgen är så stor och smärtsam. Det tar tid att våga och det tar tid att öppna upp.

Vissa dagar är bra dagar, andra dagar river sorgen mig itu.

Men det är ok. Jag vet nu och jag ser.. Jag har stöd på min resa. Jag har famnar som plockar upp mig när jag rasar.

För mig finns det ingen annan väg just nu än att falla, falla ner i mitt djupa mörker och plocka upp det som har legat där så länge.

Där nere i avgrunden finns hon, min lilla flicka som inte vill något annat i denna världen än att bli älskad för precis den hon är.

Leave a Comment