Självkärlek

Jag är i en process där jag skalar av lager för lager för att komma närmare min kärna.

Jag står mer naken inför världen.

Allt känslor blir större, tydligare.

Smärta blandar sig med tårar som förlöser. Ett nytt lager faller av.

Min kreativitet flödar. Allt blir tydligare. Budskapen blir tydligare. Jag bugar i tacksamhet.

Jag är tacksam för att jag vågar, för att jag är modig nog att ta mina steg. Det finns ingen annan väg.

Vissa dagar, som den här fylls jag med så mycket kärlek, samtidigt är det som att jag inte riktigt kan hålla den, kärlet är ännu inte stort nog och det gör ont.

Då vänder jag blicken inåt. Jag skriver och skapar. Jag klivet in i min bubbla, låter tårarna komma när de ska. Jag gråter, jag dansar, fyller mig med liv.

När jag följer min egen rytm är jag sann mot mig själv, självkärlek.

Det är stormiga tider just nu. Energierna höjs. Det som är gammalt och inte resonerar med den här världen längre behöver sorteras bort.

Det är ett stort arbete.
Men vill du följa med på den här resan måste du ta ditt ansvar, för dig själv och dina känslor.
Vad är sant inuti dig och vad är gamla förlegade sanningar?

Jag finns här för mig själv, och jag finns här för dig.
Jag delar av mig själv till dig för att jag upplever att vi är många som känner liknande och som känner sig vilsna.

Du är inte ensam på den här resan. Du är håller i kärlek. Det gäller bara att våga öppna upp och släppa in det nya, släppa in kärleken.

Släpp det gamla, släpp de gamla föreställningarna om dig själv.
Gör dig fri 🙏

Idag vilar jag i min egen famn.
Moder Jord håller mig. Fader sol lyser över mig.
Allt är precis som det ska.

I kärlek ❤️

Leave a Comment